”Mamma kan inte tro att jag är här!” Martin i riksdagen

”Mamma kan inte tro att jag är här!” Martin i riksdagen

I våras såg jag en föreställning spelad av ungdomar som på olika sätt var i samhällets vård. De var ungdomar födda i Sverige som av olika anledningar inte kan bo hos sina biologiska föräldrar och det var ungdomar som på olika sätt tagit sig på egen hand till Sverige. De berättade om flykt, om att ta sig över gränser och genom hinder och inte minst, om sina drömmar. Jag lyckades få hela föreställningen till riksdagen och det var inte många ögon som var torra bland de ledamöter och andra som tittade. 

 

En av ungdomarna var Martin. Han upptäckte att den fanns en ung kille i publiken och frågade hur det kom sig att någon så ung kunde vara i riksdagen. Det visade sig vara en femtonårig prao-elev. Jag sa till Martin att han mer än gärna fick komma och vara med mig en vecka om han ville – och det ville han. Faktum är att han tjatade till sig en ledig vecka från Kävesta Folkhögskola där han går Allmän linje.

 

Eftersom vi båda bor i Kumla var det ganska martin i pressrummetenkelt att ses innan och prata om hur vi skulle lösa det praktiska kring boende och resor men också om hur en riksdagsvecka kan se ut. Martin är en väldigt öppen kille, han drar sig inte för att vare sig ställa svåra och jobbiga frågor eller att prata själv om det som är svårt och jobbigt. Något vi kom att prata om var hans första tid i Sverige och hur dåligt han mådde då. Hur det kändes att komma hit, ett land han inte alls kände till, bo på ett boende med många andra, att inte veta hur det skulle bli eller hur något skulle vara. Om hur det kändes att inte kunna påverka sin situation alls efter att tidigare mer eller mindre fungerat som familjeförsörjare sedan han var tretton. Om hur bara ordet ”ensamkommande” fick det att krypa i kroppen på honom, hur det fick honom att känna sig just ensam.

 

Vi började prata om det där, om skillnaden mellan ”själv” och ”ensam”. Det är skillnad på att äta ensam och att äta själv. Bland det första barn lär sig är ”Kan själv!”. Så vi döpte om ensamkommande till självkommande. Han kom hit själv, på egen hand – men han är inte ensam. Han har vänner. Sin bror. Sin nya familj.

Att ha – och vara –  en familj

Hans nya familj med mamma Petra och pappa Peter pratade vi mycket om. Hur mycket det betyder att det finns vuxna som bryr sig och som finns där. Hur mycket det betyder att få höra till. Hur stor skillnad det är på att bo på ett boende med 27 andra ungdomar och i en familj. Han beskrev så otroligt fin det förhållande han har med Petra och Peter och inte minst det senare grep mig oerhört. Jag har flera gånger tidigare lyft det här med att vi har en så stor generation unga som växer upp på boenden och som inte få en möjlighet att se hur en familj funkar, hur relationer funkar. En gång kommer de själva bli föräldrar – och vi vet att det sociala arvet är starkt. Martin berättade hur han själv sagt att han aldrig velat ha barn, för varför skulle han? Vad skulle poängen med att skaffa sig fler bekymmer vara? Under åren hemma hos Petra och Peter har han ändrat sig. Han har för första gången en relation till en vuxen man, en fadersfigur – och han vill själv bli en lika fin pappa som Peter. Han vill betyda samma sak för någon annan som Peter gör för honom.

 

Martin sitter på läktaren till kammaren
Martin sitter på läktaren till kammaren

 

Vi bestämde oss för att ställa en fråga under torsdagens frågestund i riksdagen om det här. Varje torsdag svarar fyra statsråd (ministrar) på frågor från oss ledamöter, olika gång till gång. Den fråga vi ville ställa passade egentligen inte in under någon av de statsråd som kom förra veckan men vi bestämde oss för att göra den så pass allmän att det statsråd som svarar på just allmänpolitiska frågor skulle kunna ta den. Fråga Martin ville att jag skulle ställa handlade helt enkelt om vad regeringen gör för att fler ska få möjlighet att växa upp i familjehem istället för på boende. Så det gjorde jag. Svaret var en aning luddigt men man får förlåta Mikael Damberg för det. Det är inte alls hans område. Hans avslutade replik tål dock att skrivas här:

 

 

Här vill jag igen tacka för engagemanget. Denna fråga berör många av oss mycket och djupt. Det här kan inte heller bara vara en fråga för samhället, utan det här är också en fråga för oss som människor. Det handlar om att ställa upp för dem som har kommit till Sverige och göra det vi kan för att ge en plats, visa hur det går till i Sverige och ge stöd i arbetet.

Tänk vad överens vi är där. (Nu ska det bara hända också…) Frågestunden kan du se här och det går att scrolla bland inläggen för att hitta rätt.

 

Martin på min plats i plenisalen
Martin på min plats i plenisalen

Under Martins vecka i riksdagen var vi bland annat på besök hos TCO, hade möte med riksdagens SRHR-grupp – sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, Martin följde med min kollega Bengt Eliasson på förmöte inför Kulturutskottet med Alliansen, vi pratade med de sittstrejkande ungdomarna på Norra Bantorget och avslutade veckan med att åka till moskén i Vivalla som brann under veckan.

Vi mötte politiker från i princip alla partier och vi fick en rundtur hos Socialdemokraterna av Maria Andersson Willner, mest för att Martin skulle få se skillnader och likheter mellan ett parti med 19 ledamöter och ett med 113. Jag tror att det som förvånade honom mest var att inte heller sossar låser dörren till sina kontor! Det var nämligen en fråga vi återkom till hela veckan – hur kunde vi bara låta dörrarna stå öppna?!

 

Väl hemma kom Martin med en stooooor fruktkorg till mig. Sätter standarden för blivande praoelever!
Väl hemma kom Martin med en stooooor fruktkorg till mig. Sätter standarden för blivande praoelever!

Jag tycker det är väldigt roligt att ha elever och andra med mig, de får mig att se på saker på ett nytt sätt, att tänka om och ifrågasätta det jag tycker är självklart – för ingenting är ju självklart första gången man möter det. Martin var noga med att framhålla att han var där på grund av sitt eget stora intresse för politik och samhällsfrågor, inte för att fungera som ett språkrör för alla ensamkommande (självkomna) unga. Det hindrade givetvis inte att vi pratade mycket om sådana frågor, både om egna upplevelser och om hur fruktansvärt dåligt många av hans vänner mår.

Jag bad Martin att med egna ord berätta om vad han tyckt om veckan. Han skriver att han aldrig kommer glömma veckan i riksdagen. Jag vet att de som mött honom och hans frågor och berättelser kommer minnas honom. Jag hoppas också hans mamma faktiskt tror honom när han berättar!. Själv är jag oerhört glad över att han ville hänga med mig en vecka.

Tack Martin! Jag blir aldrig trött på dina frågor.

Martin berättar:

Jag vet inte hur kan jag beskriva vecka 39! Det var häftigaste jag har gjort i hela mitt liv, det kommer jag aldrig glömma bort.

Jag vet inte hur jag tacka Christina som fixade åt mig att jag pröva en hel vecka i riksdagen. Hon har lärt mig mycket om politik och livet även om hon hade själv mycket att göra i riksdagen men hon sa alltid att ”Du kan fråga om du undrar något”. Jag måste tacka henne också för att hon fixade boende åt mig att jag kunde bo en vecka mitt i stan. Under den här veckan hon var som min mamma, hon frågade hela tiden ” Har du käkat mat? Har du sovit gott? ….”

När jag var i riksdagen det var mycket möte och på vissa möten fick jag var med och alltid efter mötet frågade hon mig ”Undrar du något eller har du något fråga? Vad tyckte du mötet?” Hon svarade på alla mina frågor som jag frågade henne men mina frågor kommer aldrig ta slut.

Innan att jag skulle åka till riksdagen fick jag ångest och jag var jätte nervös för att jag tänkte att jag har bott bara 3 år i Sverige och jag kan inte så bra svenska, hur kan jag klara det, hur kan jag prata med politikerna, men när jag tänkte att Christina är med mig då släppte jag allt och försökte tänka positiv och det gick bra iallafall.

 

En sak som jag tänkte varje dag det var det att politikerna låser aldrig sina dörrar. En annan sak politikerna kan stå upp i två timmar eller mer prata om något viktigt.  I början var det svårt för mig men sista dagarna var det normalt för mig att stå också. Det var intressant att alla politikerna hade olika åsikter men de var kompisar med varandra och de käkade och fikade tillsammans.

Asså jag fattar inte hur de orkar att jobba hela tiden utan någon semester. Till exempel Christina som jag prövade med brukade vi gå upp kl 7 på morgonen och käka frukost och börja jobba kl 8 och jag var helt slut efter kl 17 00 och Christina märkte de och hon ba du får gå hem om du vill men hon var i riksdagen tills kl 11 00 på kvällarna. När hon kom hem brukade hon svara på alla mail som hon fick under dagen och det var en gång när jag tittade på hennes telefon hon fick ungefär 300 mail.

Hon ställde också min fråga på frågestunden i riksdagen i torsdags.

 

Kanske ni undrar vem är Martin? Jag ska berätta lite om mig själv. 

Martin med Jan Björklund
Martin med Jan Björklund

12/08/2014 kom jag till Sverige som självkommande. Jag bodde på ett boende som jag inte alls trivs i. Min bror kom till Sverige tidigare än mig och han bodde hos en svensk familj och jag ville flytta dit också men jag fick inte i början. Familjen ville också att jag flytta till dem, jag vet inte vad var felet att jag fick inte bo tillsammans med min biologiska bror men jag och familjen kämpade jätte mycket och efter 8 månader fick jag flytta till dem. En kväll frågade Petra mig ”Vad vill du jobba med när blir stor?” och för första gången jag sa min intresse. Jag sa så här att jag är intresserad av politik. Då sa hon att du kan följa med till Gotland en vecka och alls politikerna kommer dit och jag tackade ja direkt. Så jag var där 2015.

Jag vågade aldrig säga till mina kompisar att jag är intresserad av politik för att jag tänkte kanske de kommer mobba mig. Efter Almedalsveckan blev jag mer sugen på politik, jag ville veta mer om politik. Till slut träffade jag Christina igenom Petra och Christina tog mig med sig i riksdagen och hon berättade mer om politik för mig under den här veckan.

Genom Christina fick jag lära känna många trevliga politiker som Nina Lundström, Jenny Petersson, Fredrik Malm, Christer Nylander, Emma Carlsson Löfdahl, Veronica Lindholm och Jan Björklund… och tack för Christina. Jag hoppas att hon inte blev trött på mig och mina frågor. TACK FÖR DESSA HÄRLIGA DAGAR! <3

Lunch med Fredrik Malm, Nina Lundström. Jan Björklund och Maria Weimer (och så Martin och Örnebjär!)
Lunch med Fredrik Malm, Nina Lundström. Jan Björklund och Maria Weimer (och så Martin och Örnebjär!)

 

Bildgalleri

Martin, riksdagsklädd med id-kort och allt
Martin, riksdagsklädd med id-kort och allt
Fika med Jan Björklund
Fika med Jan Björklund
I talarstolen i bankhallen
I talarstolen i bankhallen
Christina på Norra Bantorget
Christina på Norra Bantorget
Martin med Veronica Lindholm (S)
Martin med Veronica Lindholm (S)
Martin med Christina Höj Larsen (V)
Martin med Christina Höj Larsen (V)
I talarstolen i bankhallen
I talarstolen i bankhallen
Martin med författaren och föreläsaren Lisbeth Pipping
Martin med författaren och föreläsaren Lisbeth Pipping
facebooktwittergoogle_pluslinkedinmail