Föräldraledighet är ett delat ansvar

Att vara föräldraledig är något av det värsta jag gjort. Det var tråkigt, jobbigt och jag ville bara att det skulle ta slut.

När jag säger det här högt studsar de flesta och stirrar på mig med stora ögon fulla av fasa. Tycker jag inte om mina barn?! Vad är jag för en mamma egentligen? Reaktionen är ganska fånig. Klart jag älskar mina barn. Med tanke på hur de utvecklat sig skulle jag också säga att jag är en ganska hyfsad mamma. Men att som mamma säga att föräldraledigheten var dötrist och något jag absolut inte vill göra om väcker enormt mycket känslor.

De finns de som tycker att föräldraledigheten var den bästa tiden i livet. De njuter och skulle gärna vilja vara hemma mer. Grattis till er! Det är ju faktiskt toppen och ibland avundas jag er. Min egen man är en sådan. Han älskade att vara hemma och han gillar barn, alla barn. Han umgås hellre med barnen än de vuxna när vi har gäster. Han var också hemma mer än jag och hade aldrig köpt att jag sagt att han inte skulle få. Min egen upplevelse och känsla gör däremot att jag förstår varför det inte är större liv bland pappor rent generellt om att få vara hemma mer. Om maken sagt att han ville vara hemma ännu mer hade jag förmodligen jublande skuttat iväg till jobbet.

Det finns hinder i vägen för dig som pappa när du vill vara med dina barn. En chef som ogillar att du ska vara hemma överhuvudtaget. Kollegor som tycker du är en mes om du är pappaledig. Kanske får karriären stryka på foten. Kanske har du en högre lön än mamman och ni förlorar pengar på att du är hemma. Kanske är det mamman som vill vara hemma så länge som möjligt med barnen. Anledningarna och ursäkterna kring varför du som pappa inte tog ut din föräldraledighet är tusen och givetvis alldeles unika för just din situation.

Det jag hänger upp mig på är att det så ofta är just pappan som måste stå tillbaka.

 En undersökning visar att pappor arbetar mer än män utan barn, oavsett ålder på barnet och hur många barn det finns i familjen. Gissa vilken grupp på arbetsmarknaden som arbetar mest heltid? Rätt svar: Småbarnspapporna. Mammor arbetar däremot minde än kvinnor utan barn. 

Det går inte ihop. Vi kvinnor ska ta mer plats i arbetslivet, ta för oss för att bli jämställda och få samma lön och villkor som män. Samtidigt förväntas vi kliva tillbaka hemma och låta papporna vara dem som arbetar. Vad sägs om att ni pappor helt enkelt tar och steppar upp lite? Ställer krav på att vara hemma med era barn? Hälften av dagarna är era och ni måste göra ett aktivt val för att avstå från dem.

Japp, det finns absolut anledningar till att en pappa inte kan vara hemma mer med sina barn och alla situationer är unika. Men i ärlighetens namn – statistiskt sett borde vi höra talas om lite fler mammor som är i samma situation. För mammor är också egenföretagare, studerar, har hög lön eller en karriär på gång. Ändå tar nästan var fjärde pappa inte ut någon föräldraledighet alls före barnet fyller två och oavsett om kvinnan har den högre eller lägre lönen så är det hon som är hemma. Statistiken talar också sitt tydliga språk: Icke jämställda par skiljer sig oftare. För min, makens och barnens skull hade jag därför heller inte velat lämna över hela föräldraledigheten till honom. Det är ett delat ansvar.Ändå tar nästan var fjärde pappa inte ut någon föräldraledighet alls före barnet fyller två och oavsett om kvinnan har den högre eller lägre lönen så är det hon som är hemma.

Så spotta upp er, pappor. Släpp sargen och kom in i matchen. Sluta acceptera beundran för att du ”hjälper till” hemma och börja protestera när andra män pratar om att de ska vara barnvakt åt sina egna barn. Både när det gäller de urtråkiga delarna av föräldraskapet och när det gäller din rätt som pappa att få bonda med din bebis, så ligger det faktiskt också på dig att ta din del av fighten.

Krönika publicerad i Nerikes Allehanda 10/3 2017

facebooktwittergoogle_pluslinkedinmail