Älskade dotter… Säg ifrån. Skäms aldrig. Ta ingen skit!

Min dotter kom hem, arg. Undrade hur killarnas puttande i skolan kunde ursäktas med att ”de nog var kära”.

Jag minns själv hur det var. Hur killen som i mellanstadiet slog mig på överarmen med knuten näve fick ett överseende leende från läraren medan jag fick en utskällning när jag gav igen. Jag minns också hur det fortsatte när vi blev äldre, hur det blev grövre, mer sexuellt. Vi tjejer förväntades fnissa förfärat och egentligen vara glada över att vi fick uppmärksamhet.

Någon gång i högstadiet var jag med mamma i en bokhandel. Vi mötte tre killar och en av dem nöp mig i rumpan. Reflexmässigt slog jag till. Killen vände sig om och sa upprört ”Vad gör du?!” Rasande stirrade jag på honom och fräste ”Vad tror du?!” och gick därifrån, fruktansvärt arg. Mamma gick däremot efter killarna. En av dem frågade den jag hade slagit vad som hänt och han svarade ganska upprört ”Hon slog mig!” ”Varför då?!” undrade hans kompis. Den tredje killen stod under tiden lutade dubbelvikt och skrattade så han grät. Han förstod nämligen. ”Jag nöp henne i rumpan!” Jag hade råkat slå till fel kille. Den störste av dem dessutom.

Mamma har berättat att hon efter den händelsen aldrig var orolig för att jag inte skulle stå upp för mig även om hon hoppades att jag skulle göra det verbalt snarare än fysiskt – och rikta det mot rätt person.

”Det är konstigt att det är ok bara för att vi är barn” sa min dotter. Det är inte ok, men vi vuxna låtsas som om det vore det.

Älskade dotter, fortsätt bli arg när du blir illa behandlad! Säg ifrån! Skäms aldrig! Ta ingen skit!

Är det så konstigt att den tioåring som får höra att han gör som han gör för att han nog är kär i en tjej fortsätter att bete sig illa när han är vuxen? Att det barn som lärt sig att nyp i rumpan och hårdragningar är det samma som uppvaktning inte lyssnar när han blir tillsagt att sluta när han tafsar på krogen? Att den kille som fått lära sig att en tjej som säger ifrån gör fel och egentligen borde vara glad över att någon visar intresse för henne skickar bilder på sin snopp till kvinnor som inte bett om det? Tjejerna i sin tur får höra att de dels borde vara smickrade, dels att de får skylla sig själva för att de befinner sig på ”fel” plats, betett sig fel eller haft fel kläder och att de borde tänka sig för. Jag befann mig i en bokhandel i jeans. Å andra sidan kunde jag befunnit mig på ett dansgolv i kort klänning och det hade fortfarande inte varit okej.

Jag vet inte vad som fick den där killen att nypa mig i rumpan. Jag gick förbi och han tyckte att det gick för sig. Det gjorde det inte och det gör det fortfarande inte. För liknande saker händer mig och andra kvinnor varenda dag. Det värsta är att när det händer är det jag som skäms. Skäms för att det hänt och skäms för att jag inte sagt ifrån tydligare – samtidigt som den som säger ifrån får höra att hon är besvärlig.

Älskade dotter, fortsätt bli arg när du blir illa behandlad! Säg ifrån! Skäms aldrig! Ta ingen skit!

Om killarna från bokhandeln minns händelsen där i mitten av 90-talet så vill jag be dig jag slog om ursäkt. Du var faktiskt oskyldig. Till dig som nöp mig – du fattade uppenbarligen varför jag slog din kompis. Fattade du samtidigt att det du gjorde var fel?

Krönika publicerad i Nerikes Allehanda 7/1 2017

facebooktwittergoogle_pluslinkedinmail