Oxhagen – igen

Oxhagen – igen

A Walk Down memory lane idag. Besökte Hagaskolan i Oxhagen före lunch och tog sedan en promenad på Tornfalkgatan, där jag växte upp.

Infarten till Tornfalkgatan
Infarten till Tornfalkgatan

 

Väldigt mycket är sig likt. Mitt hus var vitt tidigare, nu är det gult. Vinbärsbuskarna på gården är borta, men lekhuset står kvar. Infarten med dess långa längor av garage är lika grå (och ganska läskiga) som när jag var tio och baksidan av gården där vi tältade lika grön. Broarna som går över infarten är bytta, några lekplatser har fått ny utrustning men i stort har tiden nästan stått still.

imageimage

imageimage

På skolan poängterade man att problem i området inte betyder att det är problem på skolan, att det är två olika saker. Jag håller med. Tycker också att man i debatten ofta lägger väl stort ansvar på skolan. Skolan ska mer eller mindre lösa alla problem. Jag köper inte det. Det behövs närvarande socialtjänst, fältare och inte minst föräldrar.

Föreningslivet saknas

Närvarande vuxna pratade vi om, vuxna som finns på plats när skolan är stängd. Dessutom saknas föreningslivet i Oxhagen och även om det finns i områden runt omkring så räcker inte det. Barn och unga i Oxhagen tar sig helt enkelt inte dit, det behöver finnas mer i just Oxhagen.

Jag pratade med några jag mötte när jag traskade runt. En tjej flyttade dit med sin son och hund ganska nyligen, det var här hon fick lägenhet, som hon sa. Hon berättade om förskolan, hur bra den är, om hur bra det är att skogen ligger så nära, för hunden skull. Fast fick hon chansen skulle hon flytta i morgon.

image

Kvinnan jag mötte på min gamla gård ville inte flytta. Hon trivs, hennes barn kan leka på gården och skolan ligger nära. ”Och alla grannar är trevliga!” Fast på kvällarna går hon inte ut. Då är det för stökigt.

Trappuppgången där jag bodde.
Trappuppgången där jag bodde.

 

”Finns fan inga politiker som bor här!”

Killarna vid parkeringen trodde först jag var från TV och sen att jag var ”nån jävel från soc!” När jag sa att jag är riksdagsledamot och att jag bott på gården bakom var de övertygade om att åtminstone det ena var lögn. ”Finns fan inga politiker som bor här!” Möjligt, jag vet faktiskt inte om det gör det, själv flyttade jag när jag började gymnasiet.

image

Enligt killarna är det inga större fel på Oxhagen, mer än att det är tråkigt och att några förstör för alla. De gillade inte alls bilden som syns i media, en bild de menade är fel. Eller egentligen inte fel, visade det sig. Det är bråkigt, stökigt, droger är lätt att få tag på, jobb desto svårare. Men de menade ändå att TV förstorat upp och att det skrämmer folk och ger området sämre rykte.

 

Att det nog stämmer bekräftades på skolan. Tidigare år har man hyrt ut skolan under sommaren vid cuper. Efter Agenda sänt sitt program ringde man och bokade av eftersom man var orolig för att det skulle vara stökigt.

image

Framtidstro och problemlösning

Det är en svår balansgång, att både lyfta de problem och utmaningar som finns för att kunna göra något åt dem och samtidigt inte sabla ner det som är bra. Inom skolan är det ett välkänt problem. Vi, politiker inte minst, har kämpat så hårt med att få upp skolan på agendan att vi samtidigt är med och sprider en bild av något som är i det närmaste enbart dåligt – och vem vill jobba med något som är så uselt? Samma sak med Oxhagen. Vi måste stoppa stenkastarna och vi måste lyfta de problem och strukturer som finns. Samtidigt ska de som bor där känna igen sig, känna sig hemma och känna stolthet och framtidstro.

Det är verkligen något att bita i.

Hagaskolan hette Oxhagsskolan när jag gick där men annars är mycket sig väldigt likt
Hagaskolan hette Oxhagsskolan när jag gick där men annars är mycket sig väldigt likt

 

 

facebooktwittergoogle_pluslinkedinmail