Det är lättare att bygga starka barn än att laga trasiga vuxna

Det är lättare att bygga starka barn än att laga trasiga vuxna

En hårt ihopknipen mun och arga ögon. Händerna knutna och armarna i kors framför bröstet. Kläderna dyngsura och leriga efter en hård fotbollsmatch på rasten och jag ville hänga in dem i torkskåpen. Över min döda kropp, var budskapet åttaåringen sände ut. Jag sträckte ut en arm och sekunden efter hade jag ett bitmärke i den. Här skulle det bli en fight. Var den värd att ta?

Lärare har anmälningsplikt vid misstanke om att en elev far illa. Den här eleven visade på alla sätt att något var fel och jag gjorde en orosanmälan. Det är inte en helt enkel sak att göra. Tänk om jag har fel? Och om jag har rätt, vad händer då? Vi vet att socialtjänsten inte alltid klarar av att möta barnens behov. En av anledningarna är den stora arbetsbelastningen. Skolan har inte rätt verktyg och många barn faller mellan stolarna då många olika instanser ofta är inblandade. Det kan kännas hopplöst.

Det handlar om så många barn. Varje år kommer tusentals anmälningar gällande misshandel av barn. Uppskattningsvis ett par hundratusen barn i Sverige bevittnar våld i hemmet och ungefär lika många lever med missbrukande föräldrar. Många barn drar sig för att berätta, av rädsla för att situationen ska bli värre, rädsla för att inte bli trodda eller rädsla för att föräldrarna ska råka illa ut.

Som lärare har jag mött många av de här barnen. De som inte har med sig matsäck till utflykten. De som gömmer blåmärken under långärmade tröjor. De som somnar i klassrummet för att det är den enda plats i världen där de känner åtminstone lite trygghet, ett uns av lugn och ro.

Här i Örebro län finns fler barn i till exempel familjehem, jourhem eller HVB-hem än snittet i riket. De blir också fler för varje år. 2009 hade Örebro län 614 barn med placering utanför hemmet. 2013 hade siffran ökat till 757 barn. De här stora regionala skillnaderna ska inte finnas. Jag tänker inte ge mig. Barn i Örebro län ska ha samma chanser och möjligheter som andra. Barnperspektivet vid beslutsfattande och myndighetsutövning ska vara en självklarhet. Barn är helt beroende av vuxna och vuxnas förhållningssätt. Med barnperspektiv menas att se beslutsalternativ ur barnets synvinkel och att analysera vilka följder det kan få för barnet. Folkpartiet har velat att Barnkonventionen ska bli lag länge. Nu vill de flesta partier i riksdagen också det. Det är dags att göra verklighet av det. Hopp och framtidstro istället för hopplöshet.

Jag tog fighten den där dagen med min dyngsura, leriga elev men inte den fysiska som handlar om att få in kläderna i torkskåpet. Säkert hade jag kunnat göra så, jag var vuxen och starkare men en åttaåring hugger inte en vuxen i armen på grund av blöta kläder. Skräcken som lyste ur de arga ögonen, skälvningen i den spända kroppen, allt talade för att något var riktigt fel. Min fight kom att handla om att ge eleven tilltro till vuxenvärlden, en värld som svikit allt för många gånger. Den var helt klart värd att ta.

Vuxenvärlden behöver vara lyhörd för de signaler som barnen sänder ut och ta dem på allvar. Det är enklare att bygga starka barn än att laga trasiga vuxna.

 

Tidigare som krönika i Nerikes Allehanda

facebooktwittergoogle_pluslinkedinmail