Höj lönerna för socialsekreterarna, sänk inte kraven!

Tänk dig att någon sa att vi ska sänka kraven på utbildning hos läkarna eftersom det är brist på just läkare. Att de som ska operera ditt barn visserligen inte är legitimerade kirurger, men att den ena har jobbat inom vården länge och sett hur andra gjort. Skulle du acceptera det?

Resonemanget låter helt galet, självklart ska kirurger ha rätt kompetens. Av någon anledning är det dock helt normalt att tänka så när det gäller andra yrken. Lärarna, förskollärarna och fritidspedagogerna har alla upplevt att deras yrken reducerats till något vem som helst tydligen kan klara av och nu är det dags för den sociala barn- och ungdomsvården.

Situationen för socialsekreterarna är på många ställen ohållbar. I Ljusnarsberg har samtliga socialsekreterare sagt upp sig – utom de som arbetar med ensamkommande flyktingbarn. Det i sig är intressant eftersom många menar att krisen i socialtjänsten beror på att det kommit så många ensamkommande. Lyssnar man på vad socialsekreterarna i Ljusnarsberg säger så hör man att det inte handlar om en plötsligt uppkommen kris. Socialtjänsten i hela Sverige har varit under stort tryck i många år och få kommuner har lyckats möta de nya krav som ställts inom försörjningsstöd, familjerätt, missbruk och barnavård. Man hänvisar till brist på fortbildning och möjlighet att utvecklas på jobbet, inga utökade resurser trots nya lagar och bestämmelser och ett förebyggande arbete som inte alls hinns med. För att lösa den akuta situationen som uppstod när alla slutade kom till och med förslag på att låta politikerna jobba i socialtjänsten.

Den som söker sig till eller blir uppsökt av socialtjänsten är ofta i en otroligt utsatt situation. Här krävs kompetens, erfarenhet och fingertoppskänsla. Politiker på besök i operationssalen eller i rummen på socialtjänsten är bra men inte för att utföra kvalificerade arbetsuppgifter.

Inte nog med att kommunerna inte lyckas vara attraktiva arbetsgivare, nu sanktioneras det dessutom av Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, som aktivt verkar för att kommunerna ska kunna kringgå behörighetskraven för myndighetsutövning i den sociala barn- och ungdomsvården. Kraven på behörighet finns där av en anledning. Det handlar om att säkra kvaliteten och rättssäkerheten för dem som har de allra tuffast, för dem som allra mest utsatta och sårbara.

Det fina i kråksången är att det egentligen inte är brist på socionomer. Utbildningen är en av de mest populära. Problemet är att de inte vill jobba för kommunerna. Ljusnarsbergs socialsekreterare är tyvärr långt ifrån unika. Vittnesbilden av kommunerna som en oattraktiv arbetsgivare kommer från många, många håll. Personalomsättningen är hög och det är tyvärr alldeles för få i dag inom socialtjänsten som har den erfarenhet och kunskap som krävs för att både kunna och orka med arbetet.

I stället för att verka för sänkta kompetenskrav önskar jag att SKL arbetade för att utveckla kommunerna som arbetsgivare. Det behövs högre löner, men mer än så. Utvecklingsmöjligheter, fortbildning, en arbetsgivare som tror på en och som satsar. Sänka krav på kompetens signalerar i stället raka motsatsen. Lika självklart som att det ska vara en utbildad kirurg som opererar, lika självklart borde det vara med behörig personal i barn- och ungdomsvården.

Publicerad i Nerikes Allehanda 14/4 2016

facebooktwittergoogle_pluslinkedinmail