De hörs – men vem lyssnar? Om barn och asylprocessen

”Först när barnens röst verkligen räknas kan vi börja tala om barnperspektiv, eller ännu hellre, barns perspektiv. Då kan det aldrig vara rätt att utvisa en nioåring som levt hela sitt liv i Sverige. Då kan det aldrig vara rätt att splittra en familj.  Det pratas om grupper, om mängder, om volymer. Vi måste ha generella lagar som gäller för alla MEN också alltid minnas att det handlar om individer. För Sara, Ahmad, Ensar, Diana, Maria. Nadine, Maribel och Marisol är det personligt.”

I augusti 2015 skrev Sydnärkenytt ”Örnebjär lovar driva frågan om stärkt barnperspektiv” I artikeln berättar jag att jag lagt en motion till landsmötet och att jag tänker lägga samma förslag i riksdagen. I november biföll Liberalernas landsmöte motionen och igår var den uppe för debatt i riksdagen. Tyvärr höll inte övriga i riksdagen med oss Liberaler och förslaget föll. Samma dag gick regeringen ut i media och berättade om lättnader i flyktingpolitiken. Jag har svårt att se hur det det kan kallas lättnader.

Löftet gäller för övrigt fortfarande. Jag ger mig inte, det ska vara  självklart med såväl barnperspektiv som barns perspektiv och barnrättsperspektiv.

 

Här är vad jag sa i mitt anförande.

Herr Talman!

Sara
Ahmad
Ensar
Diana
Maria
Nadine
Maribel
Marisol…

Jag kan stå här och rabbla namn på barn ganska länge men istället skulle jag vilja berätta lite närmre om några av dem.

Jag skulle vilja berätta om Sara och hennes familj som utvisades till Palestina arton dagar innan preskriptionstiden gick ut för en ny prövning. Under utvisningen splittrades familjen då pappan inte hade något pass. Sara var sexton år då och hade bott i Sverige sedan hon var nio. Minns ni mellanstadie- och högstadietiden? En lång period i ett barns liv. Så länge bodde Sara i Sverige.

Jag skulle också vilja berätta om Ensar som utvisades till Kosovo efter att ha levt hela sitt liv i Sverige.

Sara och Ensar är redan borta ur Sverige. Att de hade hela sina liv i Sverige räckte inte för att få stanna. Deras föräldrar hade inte tillräckliga skyddsskäl. Men kvar här finns fortfarande Maria, fyra år, född i Sverige – och med ett utvisningsbeslut. Nadine nio år, också hon född här, med ett utvisningsbeslut. Marisol.
Marisol går i lågstadiet i samma klass som de barn hon gick i förskolan med, barn hon känt hela sitt liv. Hon har en lillasyster som heter Maribel. Flickornas föräldrar kom till Sverige för snart tio år sedan. Pappa är från Libanon och mamma är från Syrien. Marisol själv känner inte till annat än att hon skulle vara svensk men i praktiken är hon pappers- och statslös. Eftersom föräldrarna inte anses ha skydds-skäl får familjen inte stanna i Sverige.

Problemet är man inte tar hänsyn till var barn har blivit planterade utan istället ser till var föräldrarna har sina rötter.

Hur kan det här vara förenligt med Barnkonventionen?
Svaret är att det inte är det.

 

Under den senaste tiden har det med rätta varit ett stort fokus på människor som är på flykt.

Diskussioner inom politiken förs om vad som kan göras, hur Sverige och EU ska agera nu när så många människor söker sig till andra länder för asyl. Förslag läggs fram och åtgärder vidtas.

Som liberal vill jag vara tydlig med att vi avser att värna sexpartiöverenskommelsen, en överenskommelse där vi var överens om en tidsbegränsad lagändring och där kvotflyktingar, ensamkommande barn och barnfamiljer fortsatt som huvudregel ha permanent uppehållstillstånd. Det är en överenskommelse där frågan om fler lagliga vägar till EU lyftes fram och där det slås fast att Sverige ska ta emot 5 000 kvotflyktingar per år istället för som tidigare 1 900. Det var viktiga krav från Liberalerna sida och är så fortsatt. De förslag som regeringen nu för fram är INTE det vi var överens om. Barnfamiljer ska inte splittras.

En annan diskussion vi behöver ha är hur asylprocessen fungerar, särskilt när det är barn med i bilden.
Så många som över hälften av alla utvisningsfall visade sig vid en kartläggning ha barnspecifika skäl men i stället för att ta hänsyn till det gjordes bedömningarna utifrån föräldrarnas berättelser och den generella situationen i landet som de flytt från. ”Barnets bästa” ska enligt lag vara vägledande när beslut fattas i ett ärende som gäller barn. Trots det saknas ofta bedömningar om barnets egna skyddsbehov när domen kommer från Migrationsverket eller Migrationsdomstolen.

 

Barn kan ha egna asylskäl, skilda från föräldrarna.

Barn kan till exempel riskera att bli barnsoldater. De kan bli bortgifta, könsstympas, kidnappas eller helt enkelt bli utsatta för den diskriminering som det innebär att inte få gå i skolan på grund av sitt kön.

Allt för liten vikt läggs också vid barnens egna nätverk i Sverige som förskola och skola. Den långa processen gör att många barn hinner rota sig, särskilt de som kommit som mycket små eller som fötts i Sverige. Till det tas ingen eller mycket liten hänsyn, trots ändringen i utlänningslagen för två år sen som ändrade ”synnerligen ömmande omständigheter” till ”särskilt ömmande omständigheter”. Även tidigare kunde asylsökande få uppehållstillstånd även om det inte behövde skydd mot förföljelse men det var svårt, gällde bara väldigt allvarliga fall. Förarbetena tar specifikt upp just anknytningen till Sverige. Tanken med den nya skrivningen är till exempel att förenkla för barn som bott länge i Sverige.

Barn som Marisol. Sara. Ensar. Nadine. Maria.

 

”Av Migrationsverkets årsredovisning för 2015 framgår att Migrationsverket utreder och bedömer barns egna asylskäl bl.a. genom ett muntligt samtal med barnet. Vid varje ansökan bedöms om det är lämpligt att höra varje enskilt barn eller inte.”

Så står det i utskottets svar på motionen om barns egna asylskäl. Idag har ensamkommande flyktingbarn rätt till en god man och ett juridiskt ombud. Barn som kommer med sina familjer har inte tillgång till detta på samma sätt utan delar ombud med övriga i familjen. Barnen har rätt att få stöd för att förstå den juridiska processen och för att få komma till tals. För det mesta hörs också barnen under asylprocessen. Tyvärr läggs dock ingen större vikt vid deras berättelser när beslut ska tas utan man utgår från föräldrarnas asylskäl.

 

Rätten för alla barn att bli hörda och att tas på allvar utgör en av konventionens grundläggande värderingar.

Artikel 12, där rätten att bli hörd står, är en av konventionens fyra grundläggande principer. De andra är rätten till icke-diskriminering, rätten till liv och utveckling samt att barnets bästa ska komma i främsta rummet. Det betyder att artikel 12 dels fastställer en rättighet i sig men också ska beaktas vid tolkning och genomförande av alla andra rättigheter.

Barnperspektivet i utlänningslagen bör stärkas med ”barnets bästa” som den främsta principen. Det saknas ofta bedömningar av barns skyddsskäl i beslut. Barnrättsperspektivet behöver därför stärkas i asylprocessen genom att barns egna asylskäl alltid ska utredas och redovisas. Sverige har ratificerade barnkonventionen och betänkandet om hur den ska bli lag har kommit. Att utreda barns egna asylskäl och att stärka barnperspektivet i utlänningslagen så att det blir den främsta principen ligger helt i linje med det.

Först när barnens röst verkligen räknas kan vi börja tala om barnperspektiv, eller ännu hellre, barns perspektiv. Då kan det aldrig vara rätt att utvisa en nioåring som levt hela sitt liv i Sverige. Då kan det aldrig vara rätt att splittra en familj.

Vi pratar om grupper, om mängder, om volymer. Vi måste och vi ska ha generella lagar som gäller för alla MEN också alltid minnas att det handlar om individer.

För Sara, för, Ahmad, Ensar, Diana, Maria. Nadine, för  Maribel och Marisol är det personligt.

facebooktwittergoogle_pluslinkedinmail