Världen är inte räddad men NN har en säng i natt

Världen är inte räddad men NN har en säng i natt

Idag har det varit kallt ute. En gnistrande, solig vinterdag och ungarna har flockats i pulkabacken. På vår tomt finns en snögubbe och en snögrotta och just nu väntar jag på att barnen ska komma in från byggandet så vi ska kunna äta middag. Brasan är tänd i öppna spisen och fredagsmyset i form av popcorn och film väntar. Vi har det himla bra, jag och min familj. Att veta att ingen av Kumlas tiggare behöver bo i en bil i natt känns ännu bättre.

I morse fick jag ett samtal från en tjej i ett annat Alliansparti. Hon hade en del frågor kring en lägenhet och undrade om jag visste om Kumla hade koll på EU-migranterna nu inför helgen. Gemensamt forskade vi runt, kollade med kyrkan, kommunen, politiker och tjänstemän, fick tips här, hjälp där, förde vidare det ena och lyfte det andra. De flesta var lika bekymrade som vi. Många minusgrader, massor med snö… Efter en mängd samtal och mejl verkar det i alla fall som om alla har någonstans att ta vägen, någonstans där det är varmt.

På väg hem handlade jag på Maxi. Utanför dörrarna satt en av de vanliga männen, NN, i en sovsäck och på andra sidan stod en annan man och sålde Situation Stockholm. Vi hälsade på varandra och jag gick in och handlade. Jag köpte en tidning av killen som sålde Situation Stockholm, lämnade över kaffe och en tjuga, sammanlagt ungefär en tiondel av det jag precis spenderat inne i affären.
På väg mot bilen blev jag i kappsprungen av en tjej. Jag trodde jag skulle få höra det vanliga – sist jag gav NN kaffe fick jag höra att den där minsann inte behövde något för såg jag inte att han hade bananer kanske! Jo, jag såg det. Någon annan, trevligare än männen som skällde på mig, hade köpt bananer och yoghurt till honom. Kaffe, bananer och yoghurt är alltså för mycket för en människa? Jag tycker inte det.

                                         

Nå, jag väntade mig något liknande från denna tjej men fick istället höra ”Vad bra att de har någonting att sälja! Jag såg att du köpte en tidning.”
Jag berättade om Situation Stockholm, att den kostar femtio kronor och att hälften av det går till försäljaren. Hon tyckte det var superbra och vi fortsatte prata om hur kallt det var och hur jobbigt det måste vara att stå/sitta som männen gjorde, timme ut och timme in. ”Det brukade sitta en kvinna där, hon såg så snäll ut!” sa tjejen. Jag förstod vem hon menade och berättade att hon åkt tillbaks till Bulgarien. Hon sa att hon skulle ta med kontanter nästa gång för att kunna köpa tidningen och jag sa att jag brukade köpa kaffe i förbutiken och då runda upp till en hundralapp för att få kontanter. ”Kaffe!? Köper du det? Så bra!! Det är ju toppenbra ju! Jag har velat köpa något men känt mig så fånig.”

Jag blir glad av detta. Jag blir glad när jag ser att NN eller någon av de andra äter en macka, har nya vantar, varm sovsäck. Jag blir glad att folk bryr sig. Gladast hade jag dock varit om han inte alls behövs sitta där. Att människor far så illa i Bulgarien och Rumänien att en sovsäck utanför Ica Maxi i Kumla när det är tio minus är ett bättre alternativ är fruktansvärt och EU måste ställa hårda krav på dessa länder. Kyrkorna i Kumla gör massor och jag tror kommunen kan hjälpa till ännu mer. Jag tror fortfarande på vårt förslag om att stötta föreningarna för hitta sysselsättning. Jag tror också på förslaget om Tak över huvudet-garanti. Självklart behövs hjälp på plats men just nu, när de är här, behöver de hjälp nu och här. Samtidigt vill Norge förbjuda tiggeri.

NN har en säng. Hela världen är inte räddad men NN har en säng inomhus i natt. Det gör världen till en något bättre plats.

                              
I januarinumret av Situation Stockholm finns en artikel om tiggande romer i Stockholm.

 

facebooktwittergoogle_pluslinkedinmail