Budgetfullmäktige i Kumla

Igår hade vi budgetfullmäktige i Kumla och jag kommer blogga ganska mycket om det, tror jag. Vi i Folkpartiet la en helt fenomenal budget!

Nedan följer mitt inledningsanförande. Varje partiföreträdare får fem minuter och det inte ges replikrätt. (Socialdemokraterna har dock två gånger tio minuter). SD hade inte lagt någon budget och var heller inte uppe i talarstolen en enda gång. 
I talarstolen blev det givetvis lite annorlunda då jag dels alltid pratar mycket långsammare där och därför fick plocka bort lite dels försökte att inte läsa innantill men i stort stämmer texten med vad jag sa igår. (Svenskläraren i mig påpekar också att det i mångt och mycket är ”talspråkigt” skriver för att få till ett flyt!)
Budgetanförande 2012.

Jag vill börja med att yrka bifall till Folkpartiets förslag till budget och beslutssatser.

Vi investerar hårt i vår budget. Vi investerar i människan.
De riktade satsningar vi gör inom skolan lägger vi där vi vet att de behövs allra, allra mest. På bland annat barn i behov av särskilt stöd, på svenska som andraspråk och på modersmål. Att få hjälp på sitt modersmål hjälper i ALLA ämnen. Jag har svårt för matte som det är – skulle jag lära mig den på arabiska hade det varit etter värre. De flesta i Sverige behärskar engelska någorlunda väl men föreställ er att ni lärde er fysik på engelska. Eller ytterligare ett främmande språk, via engelskan.
Många barn i våra skolor i Kumla befinner sig i precis den situationen – fast deras arabiska eller engelska är svenskan – och behöver givetvis mer stöd för att klara sina studier.
Det finns andra barn som är i behov av mer stöd i skolan. Ibland känns det som om det gått inflation i diagnoser men det är många, många barn som är i behov av särskilt stöd. ADHD, läs- och skrivsvårigheter, dyslexi, dyskalkyli…
Dyskalkyli är siffervärldens motsvarighet till dyslexi. Man har helt enkelt väldigt svårt för matematik. Man kan vända på tal så tretton blir trettioett eftersom trean hörs först och det är väldigt vanligt att ha svårt för själva räkneoperationen – vad man ska göra.
Jag har dyskalkyli.
Georg W Bush– tidigare presitent i USA – lär en gång ha sagt ”Det är klart det är en budget! Det är ju fullt av siffror i den.”

Att lägga en budget – full av siffror – när man har dyskalkyli är inte enkelt. Men vi är många i Folkpartiet i Kumla och vi har olika kompetenser som kompletterar varandra.
Jag är oerhört stolt över att få vara partiföreträdare för just Folkpartiet, stolt över alla medlemmar som jobbar så hårt och stolt över vår budget.

I skolan fick jag däremot inte mycket hjälp och stöd. Dyslexi var något som man visste vad det var men att inte kunna räkna? Jobba hårdare, träna mer! Jag har kastat många matteböckerna i väggen i ren frustration!
Men så mötte jag en lärare. Det här var i gymnasiet, jag var sjutton år och hade gått i skolan i elva år. Han såg att något inte stämde. Jag borde inte vara så usel på matten, alla andra ämnen fungerade ju fint.
Tack vare den ende läraren kunde jag sedan söka in på universitet. Tack vare den ende läraren kunde jag själv bli lärare. Tack vare den ende läraren står jag här idag och presenterar en budget för er, en budget full av siffror.
En budget som satsar på bland annat lärare och på barn i behov av särskilt stöd.

För vi behöver ha fler som honom. Fler lärare med specialkunskaper. Fler lärare som kan ta del av de senaste rönen. Fler lärare som får möjlighet att upptäcka och hjälpa.

För mig betydde det en helt ny framtid.
En enda lärare gjorde hela skillnaden.

Det är också så att de allra flesta lärare vill vara just den här personen för sina elever. Den som förändrar framtiden för någon. Den lärare som eleverna minns femton, tjugo, fyrtio år senare. Vem minns just du?

Folkpartiets budgetförslag innehåller satsningar på löner. Om alla fick lika mycket skulle det bli i runda slängar 500 kronor utöver avtalet.  Det finns också pengar till kompetensutveckling för att lärarna ska få möjlighet att ta del av den senaste forskningen, få möjlighet att utvecklas, få möjlighet att bli den där läraren som snart sagt varje lärare drömmer om att få vara och som alla elever så väl behöver.

Vår budget betalar sig själv.

En enda fritidspedagog som väljer att arbeta kvar i Kumla istället för att söka sig till exempelvis till Lekeberg som höjer lönerna med över sex procent betalar hela den höjning som alla fritidspedagoger får. Det kostar nämligen när folk slutar. Det kostar att rekrytera.

Två miljoner vill vi lägga på barn- i behov av särskilt stöd och ytterligare en och en halv på svenska som andraspråk och modersmålsundervisning.  Elevhälsan behöver också förstärkning, till att börja med behövs minst en skolsköterska.
Även här betalar sig satsningarna – i pengar och för individen.
SFI, Svenska för Invandrare – AME Arbetsmarknadsenheten – är viktiga för Kumla. Att satsa här betalar sig. Folk får sysselsättning och jobb, kommer in i samhället.
SFI är sorgligt eftersatt i hela Sverige, det kan Kumla inte göra mycket år. Men Kumla kan göra något åt Kumlas SFI!
Beroende på hur man räknar ger en satsad krona på AME två tillbaka. Folkpartiets två miljoner skulle alltså kunna ge fyra tillbaka.
Jag kommer tillbaka och pratar om bland annat äldrevården, om IT och KOMVUX, Anna kommer prata om John Norlander, Kumlas gymnasium som vi i Folkpartiet vill lägga ner och Tony kommer prata om en del av våra investeringar.
Folkpartiet satsar på människan. Vi tror på människan. Vi tror också att samhället behöver finns där när det är svårt eller när det bara behövs extra stöttning. Därför lägger vi en socioekonomisk budget som investerar i de som är barn i Kumla, de som arbetar i Kumla, de som är äldre i Kumla, de som behöver stöd – ja, vi investerar i Kumlabon.

Nerikes Allehanda har en kort snutt om fullmäktige här
och Kumlanytt.se en ännu kortare här

Så småningom kommer hela fullmäktige ligga uppe på just Kumlanytt.

facebooktwittergoogle_pluslinkedinmail